viochparis.blogg.se

Ett annat hejdå. En annan kille. Den här ska tydligen vara trasig i själen, det märks inte. Vårt tåg kommer snart, och vi måste gå. Stockholm ligger åt fel håll, han kan inte åka med. Och jag vill nog inte det heller, inte alls. Han kramar alla, kysser någon på kinden. Casanova. Och sedan är det jag. Han kramar, och nästan viskar mot mitt hår –Nästa gång måste jag få se det utsläppt. Jag svarar inte, rodnar faktiskt. Och sedan hör vi i högtalarna att tåget har kommit.